Ærø with a view over the world

I en kommentar till sitt eget f.ö mycket tänkvärda blogginlägg om icke-svar från FRA i Sverige skriver Mark Klamberg

… Om det vore så väl. Jag tror de anställda på FRA är mycket intelligenta och att de vet exakt vad de gör. De vill inte svara mig. Vi får aldrig underskatta regeringens och FRA:s list. Jag tror de utifrån sina mål agerar helt rationellt.

Vad Klamberg så försynt inte nämner är att FRA’s interna säkerhetskontroll är inget vidare.

… På dagarna jobbade han på Försvarets Radioanstalt, FRA, som sysslar med att signalspana mot spioner och kartlägga faror mot rikets säkerhet.
På nätterna drev han ett personligt korståg mot felparkerade bilar.

Expressen/Liza Marklund.

Och så finns det dem som tvivlar och även en del som misstror bara för att historien är signerad Liza Marklund.
Men dessvärre, den för Greater society extraknäckande bajsmannen jobbar faktiskt hos FRA och har eget telefonnummer. Han vill inte prata om man ringer till han, lägger på.

Ser du inte? Jag hamnade under ett regnmoln och skyndade mig hem…

Klicka här för att se bilderna med PicLens

I oktober -97 meddelade TT:

Hemligt spionarkiv skickades anonymt

En kopia av Sveriges spionarkiv från åren 1946-65 , samma arkiv som troddes vara förlorat för alltid, har återfunnits under mystiska omständigheter.
För tre veckor sedan kom det med postbud hem till förre ÖB Stig Synnergren.

Synnergren säger sig nu också plötsligt minnas att han någon gång på 70-talet haft materialet I sin hand, men att det sedan “glömdes bort” i något förråd.

Exakt var arkivet har befunnit sig under de senaste 25 åren är oklart. Det är också en gåta vem personen är som har skickat det till Synnergren.

-Jag har ingen aning om vem det kan vara, säger han.

Originalet till arkivet brändes upp i slutet av 60-talet. Vad ingen utomstående kände till var att förre IB-chefen Birger Elmér låtit mikrofilma alla handlingar. När de nu dök upp hos Synnergren var förvirringen först stor. Synnergren hävdade först att han aldrig sett filmerna förut. Men när Elmér I en intervju i Dagens Nyheter lika bestämt hävdade att han reglementsenligt lämnat över dem till ÖB, drog sig Synnergren hastigt till minnes att de faktiskt hamnat på hans bord.

-Det var i början av 70-talet när jag blivit ÖB som jag fick dem av Elmér. De låg i en portfölj och Elmér meddelade bara att det rörde sig om “en del hemliga handlingar”, säger Synnergren.

Hamnade i förråd

Jag tittade aldrig närmare på dem och så vitt jag vet gjorde ingen annan det heller.. De hamnade väl i något förråd och sedan glömdes de tydligen bort. Att jag inte kom ihåg dem när jag fick tillbaka dem, fortfarande i samma gamla portfölj, är inte så underligt. Det är länge sedan och det var mängder av hemliga papper som passerade. Han håller dock med om att det är märkligt att någon har kunnat lägga beslag på arkivet och sedan skicka det med postbud. Men huvudsaken borde ändå vara att de nu har kommit till rätta, menar han.

Militära handlingar

Portföljens innehåll är nu på Krigsarkivet I Stockholm där man snabbt kunde konstatera att mikrofilmerna verkligen tycks innehålla den militära underrättelsetjänstens handlingar från 1946 och 20 år framåt.

-Först måste vi kopiera allt. Sedan är det frågan om de innehåller något diarium. Finns inte det blir det jättejobbigt, säger arkivrådet EvaBritta Wallberg.
Det är ännu osäkert om arkivet blir offentligt eller inte. Hemligstämpeln kan gälla i 70 års tid om regeringen så bestämmer och i så fall blir de äldsta handlingarna tillgängliga först 2016. (TT)

Det var då det. Häromdagen hände följande på en helt annan nivå.
Dagens Eko rapporterade 15:45 fredag 15 augusti 2008:

Glömde hemligt material på bibliotek

En 31-årig försvarsanställd åtalades på fredagen för att ha glömt hemligstämplat militärt material i en offentlig dator på ett bibliotek.
Mannen som har erkänt brottet hade lagrat ner en presentation om förhållandena i Afghanistan på ett så kallat USB-minne som han sedan glömde i en dator på biblioteket vid Stockholms universitet.

Den omedelbara skillnaden mellan dessa händelser är att samhället gärna anpassar sina don efter person, dvs man gör saker bara för att man kan.

Händelserna i sig visar att hemliga handlingar hanteras slarvigt av hög såväl låg. Därför tycker jag att inget samhälle bör sträva efter att skapa något som kräver übermenscher för att existera.

Aldrig upphör man att förvånas. Vi satt under augustimånens sken nere på stranden bakom Ærøskøbings gamla brandstation och hade en sen kvällsmiddag, grillad fisk med currypotatissallad och en medhavd låda Ærø-öl. Sällskapet diskuterade bl.a den svenska författarinnan och krönikören Liza Marklunds avslöjande om “bajsmannen” i FRA (Försvarets radioanstalt, de som kommer avlyssna alla i Sverige enligt lagen som i somras kuppades igenom av den svenska alliansregeringen).

* Liza Marklund är en i Danmark populär författarinna som många ser upp till för hon kämpar för kvinnors rättigheter.

Bajsmannen? Ett avslöjande som minsann heter duga under tiden FRA’s general Ingvar Åkesson har semester och är ovanligt tyst.

-Det är inte alltid det som Liza Marklund skriver är sant! Kommenterade en svensk rutinerad journalist.

Oj! Vad menar du? Frågade jag som hade läst såväl domar i fallet och den svenska polisens så kallade “slask” i det fallet. Ty det som Liza Marklund skrev i sin krönika var ovanligt sant, i vart fall i mina ögon.

- En gammal välkänd grej i Sverige är att när Liza jobbade uppe i norrland som journalist på Norrländska Socialdemokraten, NSD skrev hon ihop en helt genomfalsk story om en grodman som kom upp från en rysk ubåt i Törefjärden. Det blev till löpsedlar, förstasidan och artiklar.

Alltså det var på den tiden när Sverige hade paranoia och jagade fiktiva ryska ubåtar. En intensiv diskussion inleddes. En svensk seglare förklarade att det där med att Liza Marklund hittar på stämmer inte alls, för han var där när det begav sig. Det var några dykare från en svensk sportdykarklubb som var ute och dök då plötsligt en Viggen från F21-flottiljen i Luleå dök ned mot dem när de kom upp till ytan och jaktplanet lågsniffade över deras huvuden. Vem skulle inte bli förskräckt för mindre? (Jag har då aldrig blivit attackerad av ett jaktplan så jag vet inte).

Dykarna hade nere på botten fotograferat de tydliga spåren efter larvfötter längs en kopparkabel som följde 9 meters djupkurvan och en av militärernas hemliga inseglingsleder i Törefjärden (de har egna mer detaljerade sjökort). Hur lätt är det att navigera efter en kopparkabel och inte på mer traditionella sätt?

Ojoj… Jag bläddrade därför i Nokian, ringde och frågade en centralt placerad kontaktperson inom det militära underrättelseväsendet i Sverige. (Vi känner varandra privat och han lovade återkomma), vilket han gjorde relativt snabbt. Berättelsen stämde.

De svenska sportdykarna hade blivit hämtade till förhör hos säkerhetspolisen, fått visa bilder och avförts från vidare utredning. Protokollet fick jag via mms. Herrejisses, de är då verkligen effektiva i Sverige! = 100% credits till Liza Marklund även om hennes journalistiska tolkning inte helt passade med själva händelsen. Den besökande journalisten från Sverige förblev tyst.

FRA’s semestrande general Ingvar Åkesson har uttalat sig om “bajsmannen” och pratat om de rigorösa sållningsrutiner som skall förhindra att vrickade människor kommer in under deras skyddande vingar.

Men gäller det personal som anställts 1982 och mer eller mindre blivit till vrickade och fasta inventarier med eget telefonnummer inom FRA? Som t.ex “bajsmannen”.

Åkesson pratar strunt och försöker lägga ut dimridåer. Varför då? Hur lätt är det sedan för en kvinna som har oturen att råka ut för någon vrickad FRA-mans onda öga så länge FRA till varje pris skyddar sina anställda? Och vad skall sen hända med hela Sveriges befolkning i tusenlappen Fredriks regi?