Greenpeace Suomi, Finland

Med anledning av Maudans utflykt till Kina tillsammans med den svenske kungen, blivande svärfar till gymägaren och entreprenören Daniel Westling från Ockelbo, uppmärksammade jag följande uttalande i SR av Maudan: Länk

– Vår innovationsförmåga, trots att vi är ett litet land att klara av att konkurrera på en global marknad, det har imponerat på Kina, säger Maud Olofsson.

För en tid sedan fick jag ett mail från Kina. Det gällde mina försök med ozonrening av vatten. Det var en oroad kvinna som hade sökt på nätet efter Ærø och skrev angående besvärliga problem med vattnet som de har. Det gällde rening av dricksvatten och ifall den metod som jag provar fungerar mot tungmetaller(!) Hon ville veta mer.

Från Greenpeaces miljörapport DN SvD

Uttjänta och ratade datorer, mobiltelefoner och monitorer förorenar jordmånen och vattendragen och utgör en hälsorisk i Kina och Indien. Det visar en ny rapport som Greenpeace publicerar i dag. Rapporten ”Recycling of electronic wastes in China and India – workplace and environmental contamination” analyserar återvinningen av elektroniskt avfall och de utsläpp som orsakas av återvinningsstationerna i Kina och Indien.

- Kina och Indien behöver snabba åtgärder för att utveckla sophanteringen. Som det nu är utsätts miljön och arbetstagarna på återvinningsstationerna för giftiga kemikalier och tungmetaller. Vår rapport bekräftar det vi har påstått tidigare. Tillverkarna av elektroniska produkter måste avlägsna dessa skadliga ämnen och ta sitt ansvar för återvinningen, konstaterar doktor Kevin Bridge på Greenpeace som svarar för undersökningen.

Exakt hur Ærøs goda miljörykte har letat sig ända bort till Kina vet jag inte, men det har varit en del besökare här från Kina och ett tv-team.

Mycket riktigt har jag igång ett soldrivet vattenreningsprojekt med hjälp av ozon. En solpanel driver en tidsstyrd ozongenerator som renar vattnet i en ackumulatortank. Pga olika anledningar har jag valt att placera försöket på en gård i allra nordligaste Sverige, där solen under sommaren för det mesta lyser. Ännu så länge ser det ut att fungera alldeles utmärkt. Vintertid är det dock väldigt mörkt däruppe, då får man använda en batterieliminator för att driva ozonrenaren.

I Los Angeles renas stadens dricksvatten med hjälp av ozon. Det enda som metoden inte klarar är salt. En läkarrapport från England hävdar att ozonrenat vatten t.o.m klarar att ”plocka” tungmetaller ur kroppen, men då måste man dricka det ”syreberikade vattnet” inom en halvtimme efter det har ozonrenats. Om det stämmer vet jag inte men vattnet blir väldigt rent.

Marcel is upset today because he has found out how Nestle are destroying rainforests and engandering orangutans with their Kit Kats!

… We all like a break, but the orangutans of Indonesia don’t seem to be able to get one. We have new evidence which shows that Nestlé – the makers of Kit Kat – are using palm oil produced in areas where the orangutans rainforests once grew. Even worse, the company doesn’t seem to care.

Inte så värst långt från Björn Lomborg i Köpenhamn satt tio miljödemonstranter inspärrade och väntade på rättegång så den nya lymmellagen kunde provas i systemet medan de verkliga lymlarna, politikerna for hem efter sina fiaskon vid miljötoppmötet i den danska huvudstaden. Här följer några tänkvärda synpunkter från Björn Lomborg publicerat i Financial Times (Se länk, läsvärd artikel).

… After 12 days of protests, posturing and seemingly endless palaver, the elephantine gathering that was the Copenhagen climate summit has laboured mightily and brought forth … a mouse. As vague as it is toothless, the accord on curbing greenhouse gas emissions that emerged from the Bella Centre this weekend imposes no real obligations, sets no binding emissions targets and requires no specific actions by anyone.

So should we be disappointed? Well, actually, no. It is not that man-made global warming isn’t real or that we don’t need to take meaningful action to combat it. It is and we do.

Nonetheless, the dismal outcome of the 15th United Nations Climate Change Conference should make us hopeful. Why? Because its failure may be just the wake-up call the world has needed – the splash of cold water that may finally get us to face the facts about what works and what does not work to cure climate change.    Citat Bjørn Lomborg i Financial Times

De tio inspärrade miljödemonstranterna har ingen internationell media bakom sig. Björn Lomborg budade inte heller över någon välsmakande dansk mat eller liknande till dem. Danmark har inte dödsstraff, men oavsett vad måste lagen och EU’s nya världsordning provas till varje pris.

Med inte ett ord berör Björn Lomborg problemet med att hålla delar av den framtida lösningen inspärrade oavsett skuld. Givet är att ingen av dem framöver kommer hysa något som helst förtroende för några statsmakter och politiker. Deras erfarenheter sprider sig sedan lätt bland vänner, släktingar och bekanta. Att tilltron och hoppet for iväg från det fiaskoartade klimattoppmötet i Hopenhagen tillsammans med politikerna verkar även Björn Lomborg ”the skeptical environmentalist” ha uppmärksammat.

Bland miljöfolk världen över diskuteras följderna av systemskiftet. Många är inne på att det är den enskilda människans lösningar som kommer bära frukt, inte några självupptagna politiker som i samband med COP15  faktiskt har ogiltligförklarat sig själva.  Kanske allra mest gjorde Kina det.  Enligt  insideinformation om hur spelet gick till bakom kulisserna så pekar mycket på att kineserna drog i trådarna.

How do I know China wrecked the Copenhagen deal? I was in the room

Copenhagen was a disaster. That much is agreed. But the truth about what actually happened is in danger of being lost amid the spin and inevitable mutual recriminations. The truth is this: China wrecked the talks, intentionally humiliated Barack Obama, and insisted on an awful ”deal” so western leaders would walk away carrying the blame. How do I know this? Because I was in the room and saw it happen. China’s strategy was simple: block the open negotiations for two weeks, and then ensure that the closed-door deal made it look as if the west had failed the world’s poor once again. And sure enough, the aid agencies, civil society movements and environmental groups all took the bait. The failure was ”the inevitable result of rich countries refusing adequately and fairly to shoulder their overwhelming responsibility”, said Christian Aid. ”Rich countries have bullied developing nations,” fumed Friends of the Earth International. All very predictable, but the complete opposite of the truth. Even George Monbiot, writing in yesterday’s Guardian, made the mistake of singly blaming Obama. But I saw Obama fighting desperately to salvage a deal, and the Chinese delegate saying ”no”, over and over again. Monbiot even approvingly quoted the Sudanese delegate Lumumba Di-Aping, who denounced the Copenhagen accord as ”a suicide pact, an incineration pact, in order to maintain the economic dominance of a few countries”.

Rapporterar Mark Lynas i Guardian.

Alltså finns det en hel del som påminner om den katastrofkapitalism som Naomi Klein skriver om. Med andra ord att det är efter katastrofer man kan ta chansen till privatisering

_____

Ute yr snön och årets första vårfåglar är som bortblåsta. Kanske är de luttrade och börjar vänja sig? Katten vill inte längre gå ut och ligger istället ihoprullad i soffan. Han fick häromdagen ett  nyårskort från en av sina vänner som visar att tillvaron är inte längre sig lik, inte ens för katter.

Via en av kattens centralt placerade småkusiner i Köpenhamn kom det häromdagen ett öppet brev från de tillfågnatagna miljöaktivisterna som släpptes tidigare än sagt.

Something is rotten (but not just) in Denmark. As a matter of fact, thousands of people have been considered, without any evidence, a threath to the society. Hundreds have been arrested and some are still under detention, waiting for judgement or under investigation. Among them, us, the undersigned. We want to tell the story from the peculiar viewpoint of those that still see the sky from behind the bars.

A UN meeting of crucial importance has failed because of several contradictions and tensions that have shown up during the COP15. The primary concern of the powerfuls was the governance of the energy supply for neverending growth. This was the case whether they were from the overdeveloped world, like the EU countries or the US, or from the so-called developing countries, like China or Brazil.

At odds, hundreds of delegates and thousands of people in the streets have raised the issue that the rationale of life must be (and actually is) opposed to that of profit. we have strongly affirmed our will to stop anthropic pressure on the biosphere.

A crisis of the energy paradigm is coming soon. The mechanism of the global governance have proven to be overhelmingly precarious. The powerfuls failed not only in reaching an agreement on their internal equilibrivre but also in keeping the formal control of the discussion.

Climate change is an extreme and ultimate expression of the violence of the capitalistic growth paradigm. People globally are increasingly showing the willingness of taking the power to rebel against that violence. we have seen that in Copenhagen, as well as we have seen that same violence. Hundreds of people have been arrested without any reason or clear evidence, or for participating in peacefull and legitimate demonstrations. Even mild examples of civil disobedience have been considered as a serious threath to the social order.

In response we ask – What order do we threaten and who ordered it? Is it that order in which we do not anymore own our bodies? The order well beyond the terms of any reasonable ”social contract” that we would ever sign, where our bodies can be taken, managed, constrained and imprisoned without any serious evidence of crime. Is it that order in which the decision are more and more shielded from any social conflicts? Where the governance less and less belongs to people, not even through the parliament? As a matter of fact, non-democratic organisms like the WTO, the NB, the G-whatever rule beyond any control.

We are forced to notice that the theater of democracy is a brokenone as soon as, one approaches the core of the power. That is why we reclaim the power to the people. We reclaim the power over our own lives. Above all, we reclaim the power to counterpose the rationale of life and of the commons to the rationale of profit. It may have been declared illegal, but still we consider it fully legitimate.

Since no real space is left in the broken theater, we reclaimed our collective power – Actually we expected it – to speak about the climate and energy issues. Issues that, for us, involve critical nodes of global justice, survival of man and energy independence. We did marching with our bodies.

We prefer to enter the space where the power is locked dancing and singing. We would have liked to do this at the Bella center, to disrupt the session in accord with hundreds of delegates. But we were, as always, violently hampered by the police. They arrested our bodies in an attempt to arrest our ideas. we risked our bodies, trying to protect them just by staing close to each other. We value our bodies: We need them to make love, to stay together and to enjoy life. They hold our brains, with beautifull bright ideas and views. They hold our hearts filled with passion and joy. Nevertheless, we risked them. we risked our bodies getting locked in prisons. In fact, what would be the worth of thinking and feeling if the bodies did not move? Doing nothing, letting-it-happen, would be the worst form of complicity with the business that wanted to hack the UN meeting. At the COP15 we moved, and we will keep moving.

Exactly like love, civil dosibedience can not just be told. We must make it, with our bodies. Otherwise, we would not really think about what we love, and we would not really love what we think about. It’s as simple as that. It’s a matter of love, justice and dignity.

How the COP15 has ended proves that we were right. Many of us are paying what is mandatory for an obsessive, pervasive and total repression: To find a guilty at the cost of inventing it (along with the crime perhaps).

We are detained with evidently absurd accusations about either violences that actually did not take place or conspiracies and organizing of law-breaking actions.

We do not feel guilty for having shown, together with thousands, the reclamation of the independence of our lives from profit’s rule. If the laws oppose this, it was legitimate to peacefully – but still conflictually – break them.

We are just temporarily docked, ready to sail again with a wind stronger than ever. It’s a matter of love, justice and dignity.

______________________________________________________________________________________

Luca Tornatore – from the Italien social centres network ”see you in Copenhagen”. Natasha Verco – Climate Justice Action Stine Gry Jonassen – Climate Justice Action Tannie Nyboe – Climate Justice Action Johannes Paul Schul Meyer Arvip Peschel Christian Becker Kharlanchuck Dzmitry Cristoph Lang Anthony Arrabal

Klicka här för att se bilden med PicLens