Ærø with a view over the world

Sanna Lundell skriver krönika i Aftonbladet om hur det nuförtiden är att åka tåg i Sverige.

… Jag åker tåg. Jag beställer ett glas vin och får ett plastglas med mig till min plats. Jag häller upp, och ut över fällbordet och ner på mina nytvättade jeans rinner en tunn ström av rödvin ur en lång spricka i plastglaset. Jag tågar tillbaka till det lilla skämtet till servering och säger att det vore bra om de kontrollerade sina glas, för det här var visst trasigt.
Nej, det var det visst inte, det måste ha varit du som hade sönder det när du bar det.
Nej, men du konduktörn/kaffeserveringspersonal (SJ har rationaliserat bort alla, så det finns bara en personal på hela tåget som värmer oätlig, svindyr mat i en mikro, klipper biljetter, ropar ut info och tömmer papperskorgar), den här sprickan är ju gigantisk, den kan inte ha åstadkommits av mig på min tio meter korta färd bort till min sittplats, det var nog trasigt innan. Nej, det var det inte!
Vad ska man säga? Kärringen ger sig inte. Hon bara kan inte ge mig rätt.
Hon lägger en sådan prestige i denna spricka och dess ursprung, att hon inte på något vis kan tänka sig att bemöta mig som en kund. Jag ber om vatten, salt och en ny vinflaska. Men får avslag. Vatten finns inte längre på SJ:s tåg, man får köpa Loka. Eller ta från kranen. Och något nytt vin ska jag definitivt inte ha, jag får skylla mig själv. Och när det gäller tågresor så kan jag tyvärr inte säga som med pizzorna, att jag aldrig mer kommer att anlita SJ. De har ju patent på tågresor. De kan vara hur jävla dyra, otrevliga och dåliga som helst, vill man åka tåg får man bara glatt stå ut, det finns ju inga alternativ.
Vad hände med kunden har alltid rätt, vad hände med lite vanlig känsla för vett och etikett. Handlar inte serviceyrken om att sälja saker på ett framgångsrikt sätt? Handlar det inte om att smöra lite så att kunden känner sig smickrad nog att återvända, köpa mer och sprida ryktet om den fantastiska affären/restaurangen. Jag kan bara inte förstå varför människor utan känsla för service envisas med att jobba med just service.

Det må vara sant att det är så illa. Men för att Sanna inte helt skall misströsta rekommenderar katten henne att prova det utmärkta Slow Train Bed and breakfast på Fårö. Urgod mat, bästa service samt med en massa spännande ting i omgivningen. Nästan lika spännande som att traska runt i Ærøskøbing.

Klicka här för att se bilden med PicLens

Gudrun Schyman anser det skall mer sprit in i Sveriges valrörelse. Billigt vallöfte från den numera nyktra alkolisten? Hennes politikerkollega, kommunalrådet Tommy Lundin [fp] i Haninge däckade naken på jobbet pga han hade spolat i sig lite väl mycket sprit.

… Nu har det hänt igen. Tommy Lundin, som enligt ett pressmeddelande varit aktiv i politiken i Haninge i nästan 40 år, upptäcktes på lördagsmorgonen av en fastighetsskötare, berusad och naken på sitt rum i kommunhuset.

Rapporterar SvD.

Alkisar är ofta bra på att dupera, vilseleda och skapa medberoenden. Kan svenska politiker verkligen hantera alkohol?

Andra om politisk dubbelmoral i Sverige.

SVT Rapport

… Almedalsveckan är inte bara seminarier, tal och politik. Veckan erbjuder numera också rikliga möjligheter att dricka alkohol – som ofta är gratis. Inte heller Almedalsveckans många minderåriga aktivister och politiker har svårt att komma över ett glas vin.

Och så förstås kommentar från Thomas Bodström som alltid är i en pålitlig klass för sig.

… Han avslöjar sedan namnet på den nya advokatbyrån: Borgström & Bodström. Orsaken till att Borgströms namn kommer först är hans tjänsteår som advokat. I den mycket konservativa advokatbranschen betyder sådant mycket: – Vi skulle aldrig kunna ha mitt namn först. Det hade varit fel, säger Thomas Bodström – och beställer en coca cola.
– Jag dricker inte längre.
Fast det stämmer inte. Jag såg dig packad för bara ett par månader sen.
– Va? Nej, det kan du inte ha gjort.

/ Signerat Niklas Svensson, Politikerbloggen.

Bild Politiken

Årets matställe i Köpenhamn är varken Noma eller någon annan av stadens Michelinkrogar – utan en korvkiosk! Det är dagstidningen Politiken som efter en läsaromröstning, kungör att utmärkelsen ”Årets Spisested” går till Den økologiske pølsemand, ett nystartat och banbrytande ekologiskt gatukök, som Äkta vara berättade om i januari. De klassiska danska illröda färgämneskorvarna och det fluffiga industribrödet har här bytts ut mot köttrika wienerkorvar och långjäst surdegsbröd. Och istället för trist pulvermos serveras ett riktigt mos gjort på rotfrukter. – Det är många som då och då har lust att ta en korv, men som struntar i det för att de vet att det är en så dålig produkt. Men här kan de göra det med gott samvete och en skön känsla i magen, förklarar den prisbelönte korvgubben Claus Christensen sin idé. / Citat Mats-Eric www.aktavara.org.

Riktigt så långt har de nog inte nått uppe i Sverige där matställena mest tappar sina Michelinstjärnor. Men jag vill minnas vid en pølsevogn uppe i norrbotten mitt i natten och smällkalla vintern, så tillhandahölls varmkorvar rykande varma vid ett gathörn i Boden. Kön var lång. Ett populärt ställe.

Utomös i Köpenhamn är det tydligen till Pølsevognen ved Rundetårn man skall gå. Läs mera här varför.

* Katten är dock av annan mening och anser Fiskebaren vid Flæsketorvet är bäst.
Igår fick katterna fisk så det räckte. Han höll födelsedagskalas och sover än för ovanlighetens skull (kl. 09.45). Har sovmorgon.

Klicka här för att se bilden med PicLens