Ærø with a view over the world

Jag brukar flyga en del med Marcel (vikt ca 4.2 kg). Det går väldigt bra. Men nu senast vid Kallax flygplats uppe i Luleå, Sverige kom vi i en ”nödvärnssituation” i säkerhetskontrollen. Jag stod vid bandet för att ta av mig bältet och lägga allt i en korg som skulle igenom röntgenmaskinen när en säkerhetskvinna plötsligt kom bakifrån och tog väskan med katten och sa: – Den här tar jag hand om.

Hon skyndade sig sedan igenom metalldetektorn trots jag skrek: - Stopp, det är en liten katt i väskan!!!

Några ögonblick senare var hon igenom utan att metalldetektorn började pipa.

Min fråga är följande: På alla andra flygplatser av förklarliga skäl bärs väskan runt metallbågen och undersöks sedan i ett litet rum. Men alltså inte på Kallax flygplats i Luleå. Drömde säkerhetskvinnan om att bli någon slags hjälte?

Att metalldetektorn på flygplatserna förmodligen är helt ofarlig för människor (även för foster i en gravid kvinna) får vi väl anta. Men vad med ett helt oskyddat djur som väger 15 ggr mindre än en människa? Skulle någon människa som är vid sina sinnens fulla bruk acceptera utsättas för 15 ggr högre strålning? Knappast, jag tror inte det.

Katter (och även övriga slags djur) har andra sinnen som vi inte har en aning om. Bl.a har katter något slags ”magnetsinne” som gör att de hittar hem, ungefär som brevduvorna. Katternas inbyggda GPS. Marcel brukar ibland fara iväg på uppdrag, han är en ”servicekatt” som bl.a. aktiverar handikappade barn. Fascinerande är det att se när han träffar autistiska barn, hur de öppnar sig och blir glada.

Närmast skall vi fara iväg och träffa en panda i en djurpark. Det med anledning av att Marcel gillar att borsta sina tänder med en ultraljudstandborste(!) Det kittlar väl skönt i tänderna och tandköttet. Han spinner. Rent blir det.

Även andra större djur behöver emellanåt rengöra sina tänder. Allt från småhundar till hästar, osv. Ultraljudet skakar loss placket och dräper bakterierna samtidigt som tandköttet masseras utan att man behöver ”rota runt i munnen”. Resultatet blir utmärkt. Fungerar även för människor.

Marcel är alltså en värdefull katt som man inte så lätt kan ersätta. När jag reser med honom är jag skyldig att försvara honom mot ondskap och illvilja. Själv är han av förklarliga skäl förhindrad till det när han befinner sig inuti sin resväska. Han kan inte fly undan.

Är det någon som vet hur mycket strålning som magnetbågarna på flygplatserna ger ifrån sig? Vart går gränsvärdena? * Marcel blev helvissen under några dagar efter incidenten på Kallax flygplats. Men nu verkar han okey igen.

Att trava med katten i norrbotten är lärorikt. Långa stunder ser man inte så mycket av han och man får själv gå på leden. Men sen efter vanligtvis ca 20 minuter kommer han kutandes i etthundraåttio, ibland med något i munnen. Det kan vara en nyfångad mus, en renskit, eller något grönt. Mycket har han att berätta… Innan han snabbt försvinner igen om det inte är regn på G för då vill han tälta.

Det verkar som om människor lämnar efter sig tydliga doftspår så katten inte har några som helst problem med att hitta en på 20 min’s gångavstånd. Ibland har han varit osynlig i timmar, men han är väl som björnen som kan gömma sig bakom en buske alldeles bredvid utan att man upptäcker den. Tillbaka kommer katten.

Det börjar bli kallt på nätterna och jag lämnar ändå en liten öppning på glänt i tältet så katten kan springa ut och in som han vill, han kanske måste gå på toa (eller få sig nåt att äta på nattkröken). Flera ggr har det dock hänt att han gurglandes kommit in igen och snabbt käkat upp en mus. Kras, kras… Med följd blodfläckar på tältgolvet. Suck, bara att försöka rengöra.

Efter alla sina upptäcksfärder ute i naturen stinker katten som en skunk. Nu är vi på hemväg och flyger från Luleå. Men först blir det grundlig helrenovering av mig med fysioterapi efter alla strapatser, jag har fått det förr. När jag ligger där på mage brukar katten gilla att hoppa upp på min rygg, lägga sig ned och tokspinna så hela jag vibrerar. Kanske för att visa fysioterapeuten hur healing går till i katternas värld? I vart fall kommer de mycket bra överens även fast fysioterapeuten egentligen är en hundmänniska.

Så kan tillvaron alltså bete sig för oss människor i kattens resesällskap.

Klicka här för att se bilden med PicLens

Har en flygresenär någon form av allergiska besvär, typ astma, pälsdjursallergi, elallergi eller dylikt är resenären vid biljettbeställningen hos SAS skyldig att uppge det. Dvs flygbolaget har börjat registrera medicinska data om sina resenärer.

En av anledningarna är att numera vart som helst i kabinen (även under stolarna) kan det finnas en hund eller katt som också reser -eller tidigare har rest med samma flygplan-, (max. två per avgång). SAS vill undvika allt ansvar.

Tidigare fick resenärer med djur alltid sitta längst bak i planet och gå ombord först för undvika skapa och försöka minimera eventuella risker för allergiproblem.

Som den flygande kattens ständige följeslagare vet jag vet inte vad jag skall säga till den nyliberala ordningen som faktiskt inget annat innebär än att en medmänniska i värsta fall kan utsättas för en allvarlig allergichock med döden som följd.

Det där med att inte vilja ta något som helst ansvar för sina medmänniskor och på så sätt aldrig ge rum till varandra är ett skevt tänkesätt som varken tilltalar katten eller mig.

Vid en tidigare flygning med SAS hamnade vi på en plats där katten bara totalvägrade att få sin resväska inskjuten under stolen framför. Vi fick byta plats och sedan gick det bra, katten blev lugn igen.

Under resan fick jag veta en möjlig orsak till kattens vägran. En passagerare hade under flygningen före hastigt insjuknat på just den flygstolen så pass allvarligt att planet tvingades gå ned för nödlandning och passageraren hämtades med ambulans.

Hur kul skulle det vara om incidenten berodde på en allergichock? Vem tar ansvaret för den moraliska bördan? Inte flygbolaget väl eller ens Sveriges politiska ledning?

Nu har förvisso den flygande katten som är av siamesisk härstamning vetenskapliga papper på att han tillhör den minst allergiframkallande rasen av alla. Men allergier kan bero på en mängd olika orsaker som triggas igång av andra faktorer än att det enbart handlar om ett pälsdjur.

Djur har andra sinnen som vi inte har, eller ens kännedom om.