Ærø with a view over the world

Good copy bad copy

Även läkemedel piratkopieras nuförtiden liksom det mesta av något kommersiellt värde. Men vem är det som i realiteten har möjlighet att värna om immateriella upphovsrättigheter? De som har pengar nog att kunna försvara dem eller någon annan som anser sig ha rätt till dem?

T.ex. smart cards blev uppfunnet och patenterat 1974 av en fransk journalist Roland Moreno. Morenos patentansökan beskrev ett smart card med synkron dataöverföring. Varvid japanerna genast sökte patent på ett smart card med asynkron dataöverföring. En bokstav var i praktiken det enda som skiljde patentansökningarna åt.

Det får mig att fundera över hur långt sträcker sig upphovsrätten? En biofilm på dvd är på drygt 4,3gb i filstorlek, vilket är tungt att överföra via internet även fast det går. Därför packas rippade filmer ihop till mer lätthanterliga 700mb vilket är enklare att fildela. Att packa ihop, komprimera en fil innebär att det förstörs en massa datainformation och även om resultatet påminner är det inte helt detsamma som originalet, långt ifrån (4,3gb –> 700mb).

* Ett japanskt smart kort är f.ö till förväxling likt ett franskt smart kort och precis lika funtionellt.

Hur stort ekonomiskt värde hade Morenos patent på smarta kort kontra japanernas kopia med asynkron överföring? Moreno missade skriva i sin patentansökan en enda bokstav, ett ”a”.

Det är en synnerligen knepig fråga som kanske de svenska bloggarna Schultz, Klamberg, Swartz och Alexandersson m.fl, har bättre koll på? Svensk gammelmedia hänger inte alltid med i svängarna även om SVD försöker.

Rick Falkvinge (pp) uppmärksammar och förklarar hur en man-in-the-middle attack i praktiken fungerar. Läs mer här.

Så fungerar en Man-In-The-Middle-attack

När två parter är utsatta för ett man-in-the-middle-angrepp, så tror båda parter att de pratar direkt med varandra, men i själva verket pratar de båda två med en tredje part i mitten. Det är enklast att förklara om man tar ett ett exempel ur den fysiska världen.

I Storbritannien bestämde sig en rik familj för att annonsera efter en barnflicka. En skurk såg annonsen, och satte in en likadan annons i en annan tidning, men med sina egna kontaktuppgifter. När kandiderande barnflickor hörde av sig till skurken, så valde hon ut den bästa kandidaten och hörde av sig till familjen och låtsades vara barnflickekandidaten som sökte jobb som barnflicka hos familjen.

Skurken försåg familjen med utmärkta referenser – som naturligtvis alla syftade på den ursprungliga barnflickekandidaten, inte på skurken – och familjen, som trodde att de hade pratat direkt med barnflickekandidaten, anställde skurken som barnflicka, i barnflickans namn. Varpå skurken länsade hemmet och aldrig syntes igen.

En man-in-the-middle attack fungerar likadant på Internet. Hela vägen till att huset länsas

Det är inte bara de svenska riksdagsledamöternas integritet som behöver värnas. Precis samma tillvägagångssätt har sedan länge använts vid bolagsplundringar och kapningar av fastigheter där obehöriga vittjat post och skickat svaren vidare. Svenska myndigheter har ingen beredskap alls för att bemöta pirater av det slaget.

Hur mycket är det av fasta såväl immateriella värden som varje år försvinner ur Sverige pga MitM-attacker mot företag såväl enskilda människor? Förvånansvärt mycket. I detalj känner jag bara till en bråkdel fall vilket borde vara mer än nog. Läser jag FRA-lagen ser jag att den i vissa delar förmodligen effektivt kan användas för bekämpning av just MitM-attacker, vilket även de utgör ett slags hot mot samhället. Frågan är bara hur mycket den enskilde är beredd att släppa på sin integritet ty jag håller inte med att den stärks genom avlyssning.

… För några dagar sedan avslöjade Lage Rahm (mp) att han upptäckte något konstigt när han surfade krypterat från riksdagen. Det såg ut som om någon i mitten avlyssnade honom. Som om han var utsatt för en s.k. man-in-the-middle-attack — att någon står mitt emellan honom och den plats han vill surfa till, och lyssnar på allt som sägs.

Och precis så visade det sig vara, fick jag reda på nyss. Riksdagens IT-avdelning lurar alla ledamöter och polsekar som försöker surfa krypterat inifrån riksdagen — för IT-avdelningen avkrypterar deras trafik, söker igenom allt, krypterar om det och skickar det vidare. Utan att riksdagsledamöterna märker något. Formellt heter det att man “söker efter trojaner och virus”

Citat Rick Falkvinge (pp).
Centerpartiets och tillika bloggare Stefan Tornberg tror riksdagsledamöternas epost är säkrad från avlyssning och menade tidigare att folk kunde mejla direkt till dem angående känsliga miljöfrågor. Vem är det som har lurat i honom det, Maud Olofsson eller miljöministern Andreas Carlgren?

Utifrån mitt begränsade kunnande är det förmodligen inte alls så enkelt att riksdagens IT-avdelning dekrypterar eposten och packar in den igen före mejlen skickas vidare. Möjligt är att den krypterade eposten får en extra ”proxyförpackning” innan den skickas vidare. Innehållet förblir krypterat.

Vem klarar dekryptera Pgp och Utimaco i realtid? Jag tror inte FRA är där ännu.

Vill du se hur mycket kryptering din webbläsare orkar med? Klicka här.

Den vanligtvis välunderättade Henrik Alexandersson skriver mer.