Ærø with a view over the world

… Två tredjedelar in i boken går det inte längre att värja sig mot intrycket av att Monica Antonsson har mycket väl på fötterna.

Egentligen är det flera berättelser som på det här viset växer fram. Den ena är den om hur Monica Antonsson outtröttligt och med växande självförtroende intervjuar och gräver, forskar och frågar sig fram genom något som alltmer framstår som en härva av lögner utan slut, där mängder av människor, inte minst barn, har drabbats.

Den andra berättelsen, ännu mer skrämmande om den är riktig, är den om hur boken ”Gömda” kom till, hur den formades till det förrädiska konglomerat av liv, lögn och journalistik som den här framstår som.

Jag svär inte på Bibeln att Monica Antonssons bild är till 100 procent korrekt, men att Liza Marklund har väldigt mycket att förklara, därom råder inget tvivel.

DN Kultur’s Ingegärd Waaranperä recenserar Monica Antonssons sågning av sanningen i Liza Marklunds bok Gömda.

Genusprofessorskan Tiina Rosenberg verkar helt ha missat problemets epicentrum, att ”sanningen” i boken Gömda faktiskt har använts som slagkraftiga argument i det svenska samhällets kamp mot kvinnovåld. Säga vad man vill om Hollywoodfilmer , men aldrig har de väl använts som politiska referenser?

… Nu slår drevet med full kraft mot Liza Marklund. För oss som står utanför är det helt obegripligt varför så många är beredda att kasta sig över författaren och journalisten Marklund. Själva sakfrågan har kommit bort för länge sedan. Och vem bryr sig förresten om detta med en ”sann historia”. Hur många Hollywoodfilmer har inte haft denna underrubrik? Det skulle väl aldrig falla någon in att betrakta Hollywoodfilmer som dokumentära?

… Och bekräftar hackeruppgifter om Trond Sefastsson

Är Sverige månntro ett samhälle som skapar sina egna bevis och brottslingar? Började undra efter Quickens avslöjande i Hannes Råstams två intervjuer. SVT Dokument Inifrån om Thomas Quick.
Del 1 och del 2

”Det finns ett par hundra hackare som mot betalning åtar sig att hacka sönder websidor.”

Hej

jag återkommer till tidigare mail av den 4. april där jag lovade att återkomma med en slutkommentar som jag föreslår att Du läsa upp i nästa Insiderprogram.

Min kontakt med Trond Sefastsson började på TV4 då jag efter avslutad karriär på SVT fick ett erbjudande av Kalla Fakta, TV4, att komma dit och arbeta där, vilket jag gjorde i ytterligare två år.

Trond var vid denna tidpunkt med Stora Journalistpriset, sin verksamhet på Journalisthögskolan och sin verksamhet på Kalla Fakta i en i alla avsenden ansedd medarbetare och den person man frågade i första hand i alla viktigare programfrågor.

Jag blev lika förvånad som alla andra när den bilden ändrades. När man började ifrågasätta Trond hade jag inte kontakt med honom längre och saknade såväl hans privata e-mailadress – då alla email till honom hade gått via TV4 – och hans privata telefonnummer.

Jag hade under tiden tagit upp en kontakt med en känd advokat som jag har känt i 35 år som har sysslat med den här typen av frågor för att få höra hans synpunkter på diskrimineringsfrågan. Den 19.februari i år hörde Trond av sig , jag fick hans privata e-mailadress och nya fungerande mobiltelefonnummer.

Vid denna tidpunkt sysslade jag med jämställdhetsministern Nyamko Sabunis minst sagt överdrivna entusiasm för påståendet i en DN-debattartikel 28.1.08 med titeln ”Den som diskrimineras kommer att bötfällas” – ”en diskrimineringsersättning skall utdömas som både gottgör kränkta individer och fungerar allmänpreventivt”.
Det var med tanke på den allmänpreventiva effekten som jag skrev till Sabuni via hennes pressekreterare att jag för egen del förväntade mig någon form av ”action” med hänvisning till hennes aktivitetsdeklaration i DN”.

- Jag fick följande svar av hennes juridiske sakunnige Hans Hillfort: Förtal av enskilda personer på websidor faller inte under någon av de lagarsom förbjuder diskriminering.
Förtal är ett yttrandefrihetsbrott och skall således anmälas till Justitiekanslern alternativt Polisen som förmedlar ärendet vidare till samma kansler”. Detta innebär att även bloggar faller under samma paragraf. Med tanke på att det gissningsvis finns ett par tusen bloggare på webben som dagligen kräker ur sig all slags påståenden och beskyllningar som av praktiska skäl varken kan kontrolleras eller lagföras är detta, en parallell till den svenska tryckfrihetslagen som i stort sett gör det omöjligt att aktivera JK med sina 18 medhjälpare att åta sig ett tryckfrihetsåtal.

Förra året åtog sig JK 1 (ett) tryckfihetsåtal (Persbrandt). Ett privatfinansierats tryckfrihetsåtal kostar idag lägst 500.000 – 1.000.000 kronor. Jag har belägg för detta!
Slutsatsen är att Nyamko Sabunis utbasunerade nya ”sammanhållna diskrimineringslag” i stort sett är verkningslös!

Den 19. februari fick jag ett oväntat telefonsamtal av Trond Sefastsson, ja fick hans privata e-mailadress och telefonnummer. Jag talade om mina synpunkter om det jag har skrivit här och hänvisade till Achmed Ramis mångåriga verksamhet – jag mailade brevet som jag skickat enligt ovan till min gamla advokatförbindelse.
Efter några dagar ringde Trond och talade om att det finns ett par hundra hackare som mot betalning åtar sig att hacka sönder websidor. Han frågade om jag var intresserad. Då jag inte kan tänka mig att begå brott för att förhindra brott och dessutom ansåg att detta erbjudande var ett av de mer groleska jag hade hört på länge ställde jag mig avvisande och undrande.

Dom namn som sedan har förekommit i Aftonbladet bl.a den egendomliga kvinnliga nämndemannnen har jag aldrig hört talas om och jag har efter detta ”erbjudande” överhuvudtaget inte hört något ytterligare om denna verksamhet förrän det i Ditt Insiderprogram och i Aftonbladet publicerats ett antal påståenden som jag känner mig totalt främmande för. Jag har inte haft någon ytterligare kontakt med Trond efter hans förslag att kontakta hackare – det skulle dessutom vara helt verkningslöst.

Om man sänker en websida av figurerer som t.ex Rami så dyker det naturligtvis omedelbart upp nya websidor. Mitt intresse som journalist är att påvisa att Sverige i den här diskrimineringsfrågan är en ”Bananrepublik” som överhuvudtaget inte har löst dessa diskrimineringsfrågor och att undersöka hur detta hanteras i övriga EU-länder.

Hälsningar
Frank Hirschfeldt*

* Mångårig redaktör för SVT’s Dokument Utifrån
SVT-klipp om hur det i övrigt gick till i den hemliga världen med Jan Guillou som Säporapportör.

test